Bonsai är en levande konstform som närmast skulle kunna beskrivas som en kombination av skulptur och trädgårdsmästeri. Det vi idag kallar bonsai är en ganska modern tolkning av den mångtusenåriga konsten att hålla levande växter i kärl. Det talas om att de första försöken att stoppa träd i kruka kommer av munkar i Asien, kanske från Indien eller Vietnam, som velat hålla sig med viktiga medicinalväxter även när de flyttat från ort till ort. Dessa växter forslades från början i krukor av rent praktiska skäl.
Konstformen att hålla träd i kruka fanns redan under 700-talet i Kina varifrån det fördes över av budistiska munkar som reste mellan Kina och Japan. Dessa tog med sig många konstformer, bl.a. keramiska metoder. Till och med ordet bonsai härrör från Kina och det kinesiska ordet Penzai.
Stilarna som använts och används är växlande över land och över tid. T.ex. kan du se när du bläddrar i moderna och lite äldre bonsaiböcker att de kinesiska träden ofta står i lite djupare krukor. Dessutom är det betydligt vanligare att kinesiska bonsai står i landskapsplanteringar med flera olika trädarter tillsammans. Även på avbildningar av japanska träd från tidigt 1900-tal och bakåt var de djupare krukorna vanligare.
Tidigare var bonsai en konstart endast för de rika, de som hade tiden att ägna åt sådana aktiviteter som inte skapade brödföda. Under 1900-talet har bonsai som konstform spridit sig även till de “lägre” samhällsskikten. Konstformen har också blivit lite friare.
Att den blivit så populär i Japan beror i mångt och mycket på de trånga förhållanden där många inte har en egen trädgård. Därför har träd i kruka liksom stenar arrangerade för beskådning i kruka eller på piedistal blivit ett sätt att få in naturen i folkhemmet.
Bonsai började på allvar att ta fäste i västvärlden efter andra världskriget. Dels av amerikanska soldater som tagit med sig bilder och träd från Japan. Dels av Japaner som av olika anledning flyttat “väster” ut.
De moderna bonsaiböcker vi ser idag visar bilder på bonsai ur en väldigt strikt och modern synvinkel. Den form vi ser är den som av olika anlednigar blev populär under 70 och 80-talet i Japan. Medan den japanska ekonomin blommade upp var det många privata utövare av konstformen som lät bonsai-mästare sköta om sina trän vid t.ex.omplantering och stilisering av bonsaierna.
De som fick ta hand om de mest exklusiva träden inför stora utställningar/tävlingar kom att sätta stilen för hur en “riktig” bonsai skulle se ut. D.v.s. de som höll “rätt linje” var riktiga bonsai-konstnärer. De övriga försvann ur rampljuset. Således skapades ett “rätt” och “fel” där friheten tidigare varit större.
Idag när bonsai som hobby formligen exploderar världen över utvecklas bonsaistilar på i huvudsak två olika sätt. Det ena är att lokala utövare och lokala föreningar driver utvecklingen framåt helt enkelt genom att sätta sin prägel och vara förebilder. Det andra som påverkar är att respektive region använder inhemska arter och att bonsaiutövare därmed anpassar bonsaistil efter de inhemska trädens normala tillväxtmönster.
I väst finns ett antal regioner där utvecklingen går snabbt frammåt just nu. Spanien, Sydafrika, Israel, Östra USA och Västra USA.
Bor du i Sverige så har du största chansen att få inspiration genom att gå med i Svenska Bonsaisällskapet.
De har täcknig över hela landet men har sitt fokus i en sydlig, en östlig, en västlig och en nordlig krets. De arrangerar workshops och möten och då och då företar sig medlemmar resor till spännande besöksmål och bonsaiutställnigar.
Befinner du dig mitt emellan dessa kretsar, i Skaraborg t.ex. så kan du ju kolla med oss på Unik Botanik. Vi är inte bonsaiexperter, men vi kanske tillsammans kan dra ihop folk och låna in någon som vill leda en workshop på lämplig plantskola eller i vår butik i Skara.
This post is also available in: Svenska (Swedish)