Denna nya fom av blomsterarrangemang kom att utvecklas långsamt under lång tid. I slutet av 1400-talet utvecklades många skolor inom arrangemanget av blommor, men en period av inbördeskrig kom att bromsa utvecklingen igen. Snart kom den 8’e shogun, Yoshimasa, (1436 – 1490) att bli en konsternas förespråkare. Han kom att förespråka bruket av teceremonin och ikebanan vilket gav traditionen ett nytt uppsving.
Yoshimasa abdikerade sin plats som Shogun för att använda sin tid till de ädla konsterna. Under de kommanmde åren bidrog han till de första reglerna för Ikebana. En av de mest grundläggande av dessa regler är att blommor som offras till gudarna inte skall offras lättvindligt utan göras med tid och eftertanke.
En av Yoshimasa’s samtida, en vän och konstnär vid namn Sōami, kom fram till att de tre elementen, himmel, människa och jord, skall representeras i blomsterarrangemanget. En regel som lever kvar än idag.
Det var i Yoshimasas silverpaviljong i Kyoto som ikebana utvecklades allra mest tillsammans med teceremonin och rökelsekonsten.
Ikebana kom till en början att bli en aktivitet för överklassen. Alla högre uppsatta japanska generaler praktiserade ikebana. Mycket för att stilla sinnet och gjöra deras beslut i fält mer genomtänkta. Ikiebanan spred sig alltså från munkar, via militära kaster till vanligt folk.
Under åren därefter när folket fick det bättre och därmed fick mer fritid kom intresset för blomsterarrangemang att sprida sig till allmänheten. Det var däremot inte förrän början av 1900-talet som konstarten lämnade Japan på riktigt.
Den äldsta internationella föreningen för Ikebana, Ikebana International, startades år 1956. Hennes imperiska höghet princessan Takamado är hedersordföranden än idag.
This post is also available in: English (Engelska)